torsdag 30 september 2010
onsdag 29 september 2010
Hemma igen efter en härlig morgontur i vagnen!
Härligt är det å sova i sin vagn i den klara sköna höstluften!
tisdag 28 september 2010
Inte alltid så kul å va liten!
Tänk va mycket man skall gå igenom här i livet! Det är kul mest hela tiden men just nu är det mycke som känns nytt och ibland lite läskigt. Mamma och pappa, som ju tycker att Anna Wahlgren är en mycket klok kvinna, kallar det för 8-månadersångest.
Ångest och ångest men det är faktist lite jobbigt å växa å bli stor och börja drömma konstiga saker och inse att man liksom är en egen liten individ! Men som sagt...det är ju spännande oxå! Finns sååååå mycket å upptäcka här i livet!
Vill ni läsa mer vad den kloka kvinnan Anna W säger om det här så står det massa bra i hennes Barnaboken, men för säkerhets skull kan ni läsa sammanfattningen här nedanför om ni har lust såklart å tycker det är intressant!
Här kommer sammanfattningen till 8-mån ångesten ur min BB...
”- Tolka inte oväntade förändringar och hastigt uppkomna problem som tecken på att någonting nu har blivit allvarligt fel!
Avvakta.
Symptomen kan också vara fysiska.
Åttamånadersångesten viker (efter ca. en månad). Snart är barnet på väg att bli ettårstufft och tycker verkligen om sitt jag. Ännu känner barnet inte detta nya jag.
- Nätter som varit prydliga kan nu bli brutna. Gå efter tumregeln: en gång är ingen gång, två gånger en dålig vana!
Låt dörren stå på glänt och tala betryggande utanför den. "Nu skall du sova så gott, allt blir så bra, så bra. Vi ses i morgon!" Låt det lysa utanför dörren, men inte inne i barnets rum.
Återgå inte till napp och ta INTE upp barnet.
- Främlingsrädslan blir ofta markant. Respektera den!! Barn i den här åldern tar ingen som helst skada av att inte träffa andra vuxna (eller andra barn.)
Låt ingen skrämma upp dig: "Han måste ju få träffa andra, annars blir han jämt så där rädd!" Det blir han INTE.
Det svåra sker i barnets inre. Låt det yttre vara sig så likt som möjligt.
- Svälj stoltheten, om och när den lille föredrar någon annan framför dig!
Du kan bli avvisad på ett ytterligt sårande sätt. Ge då lika fullt en kyss eller en kram och markera at du finns där med din kärlek, utan att för den skull vara påstridig. Vänta på bättre tider.
En nybliven mor kan hysa både kärlek och hat till sitt nyfödda barn, både liv och död i sina tankar inför barnet.
Motstridiga känslor fyller och plågar också barnet som fötts till ett jag.
- Bli inte rädd för eventuella aggressiva uttryck. Barnet måste få reagera på en förändring som är skrämmande. Men låt inte barnet slå dig, och inte någon annan heller.
Våld och destruktivitet ska bekämpas med kärlek. Ta de små händerna som slåss och låt dem i stället klappa, eller håll undan dem och kyss, smek själv. Visa lugnt och tydligt din egen oförtrutna kärlek. Gå sedan undan och låt barnet vara ifred!
Hindra barnet från att skada sig självt. Madrassera, skydda! Hindra däremot inte själva dunkandet.
- Överge alla eventuella planer på att byta människor och miljö för barnet under den här perioden. Sök till varje pris andra, lugnare lösningar!
Låt högsta prioritering gälla för oförändrat yttre i en tid av brutalt förändrat inre.
- Bemöt barnet som vanligt - underkänn det inte, dränk det inte i medlidande, "trösta" inte.
Behandla barnet som du skulle behandla en nyförlöst mor: uppmärksamt, men inte ömkande - beredd att avlasta påfrestningar och krav, men inte omyndigförklarande.
Precis som den nyblivna modern inrättar sig barnet som fötts till ett jag lättast efter sin nya livssituation, om vardagen är förtrogen och någorlunda enkel och omgivningen bjuder värme och lugn, inte oro.
Ångest och ångest men det är faktist lite jobbigt å växa å bli stor och börja drömma konstiga saker och inse att man liksom är en egen liten individ! Men som sagt...det är ju spännande oxå! Finns sååååå mycket å upptäcka här i livet!
Vill ni läsa mer vad den kloka kvinnan Anna W säger om det här så står det massa bra i hennes Barnaboken, men för säkerhets skull kan ni läsa sammanfattningen här nedanför om ni har lust såklart å tycker det är intressant!
Här kommer sammanfattningen till 8-mån ångesten ur min BB...
”- Tolka inte oväntade förändringar och hastigt uppkomna problem som tecken på att någonting nu har blivit allvarligt fel!
Avvakta.
Symptomen kan också vara fysiska.
Åttamånadersångesten viker (efter ca. en månad). Snart är barnet på väg att bli ettårstufft och tycker verkligen om sitt jag. Ännu känner barnet inte detta nya jag.
- Nätter som varit prydliga kan nu bli brutna. Gå efter tumregeln: en gång är ingen gång, två gånger en dålig vana!
Låt dörren stå på glänt och tala betryggande utanför den. "Nu skall du sova så gott, allt blir så bra, så bra. Vi ses i morgon!" Låt det lysa utanför dörren, men inte inne i barnets rum.
Återgå inte till napp och ta INTE upp barnet.
- Främlingsrädslan blir ofta markant. Respektera den!! Barn i den här åldern tar ingen som helst skada av att inte träffa andra vuxna (eller andra barn.)
Låt ingen skrämma upp dig: "Han måste ju få träffa andra, annars blir han jämt så där rädd!" Det blir han INTE.
Det svåra sker i barnets inre. Låt det yttre vara sig så likt som möjligt.
- Svälj stoltheten, om och när den lille föredrar någon annan framför dig!
Du kan bli avvisad på ett ytterligt sårande sätt. Ge då lika fullt en kyss eller en kram och markera at du finns där med din kärlek, utan att för den skull vara påstridig. Vänta på bättre tider.
En nybliven mor kan hysa både kärlek och hat till sitt nyfödda barn, både liv och död i sina tankar inför barnet.
Motstridiga känslor fyller och plågar också barnet som fötts till ett jag.
- Bli inte rädd för eventuella aggressiva uttryck. Barnet måste få reagera på en förändring som är skrämmande. Men låt inte barnet slå dig, och inte någon annan heller.
Våld och destruktivitet ska bekämpas med kärlek. Ta de små händerna som slåss och låt dem i stället klappa, eller håll undan dem och kyss, smek själv. Visa lugnt och tydligt din egen oförtrutna kärlek. Gå sedan undan och låt barnet vara ifred!
Hindra barnet från att skada sig självt. Madrassera, skydda! Hindra däremot inte själva dunkandet.
- Överge alla eventuella planer på att byta människor och miljö för barnet under den här perioden. Sök till varje pris andra, lugnare lösningar!
Låt högsta prioritering gälla för oförändrat yttre i en tid av brutalt förändrat inre.
- Bemöt barnet som vanligt - underkänn det inte, dränk det inte i medlidande, "trösta" inte.
Behandla barnet som du skulle behandla en nyförlöst mor: uppmärksamt, men inte ömkande - beredd att avlasta påfrestningar och krav, men inte omyndigförklarande.
Precis som den nyblivna modern inrättar sig barnet som fötts till ett jag lättast efter sin nya livssituation, om vardagen är förtrogen och någorlunda enkel och omgivningen bjuder värme och lugn, inte oro.
måndag 27 september 2010
Ny upptäckt!
Ja ha då har både jag å brollan hittat Noggers vattenskål. Brollan gjorde upptäckten igår sa det till mig å jag tog chansen idag. Kul grej!
söndag 26 september 2010
fredag 24 september 2010
Nya overaller!
Mommo har köpt höstoveraller till oss. De pappa köpte e ännu lite för varma så nu har vi fått höstalternativ oxå. Härligt så man kan va ute MYCKE! Det gillar vi.
onsdag 22 september 2010
tisdag 21 september 2010
måndag 20 september 2010
söndag 19 september 2010
Härliga höst!
Vad passar bättre en härlig hösteftermiddag än en fikautflykt med skrindan, pappas nybakade bullar å besök av faster & Martin.
lördag 18 september 2010
onsdag 15 september 2010
tisdag 14 september 2010
söndag 12 september 2010
Redo för höst å vinter!
Nu har pappa shoppat loss på varsin overall till oss som visst tål det mesta så nu e vi rustade för både kyla och regn blåst å till och med snö om så skulle va. Härligt pappa för vi gillar ju å va ute!
Gosigt i vagnen!
Härlig förmiddagssov i vagnen på promenad med mamma och Nogger i Äspet. Här e vi hemma igen nyvakna och gosiga.
fredag 10 september 2010
Pass upp Nogger!
Nu tar vi ingen hänsyn längre. Dina leksaker ser vi nu även som våra. Det man hittar får man leka med. Ok?!
Kollar!
Kollar in och utforskar nya delar av golvytan. Man kan ju inte bara ligga på sin lekmatta hela tiden!
torsdag 9 september 2010
tisdag 7 september 2010
Myser!
Kollar Teletubbies å myser lite! Brollan sitter hos mamma. Han e visst lite hängig idag. Kan väl va tänder på gång kanske. Då kan man visst bli lite kass har jag hört.
måndag 6 september 2010
söndag 5 september 2010
lördag 4 september 2010
fredag 3 september 2010
Nu börjas det!
Vem har sagt att jag vill va på mattan å leka. Mycket roligare å börja förflytta sig till ställen där man inte får va för mamma!
torsdag 2 september 2010
Har hittat rätt position!
Nu återstår bara det här med synkroniseringen av ben och armar så man kommer dit man vill!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)